Jag tycker att det är ganska svårt i rysk prosa, när jag bor i Tyskland. Minnen från livet i Ryssland, kryddat med tyska vardagsdetaljer, är en sak. Eller ett försök att skriva tysk prosa på ryska. Det vill säga att stilisera genomsnittlig västerländsk prosa på ryska... Men hur kan man, samtidigt som man förblir i det ryska sammanhanget, skriva om dagens ryska tyska utan nostalgi? Men Vachedin är hängiven rysk kultur. Vachedin, till skillnad från emigrantförfattare av äldre generationer, känner inte igen sig själv som en emigrant: han flydde inte ifrån någon... Vachedin valde den mest pålitliga, men nästan obetrampade på senare år, väg för en rysk författare som bor i Europa - tradition . Traditionen av Sirin, Gazdanov och till och med Shklovsky, som skapade "ZOO". Och - att uppleva traditionen med tysk borgarprosa, Thomas Manns noveller, först och främst, det som uppmuntrar mig i Vachedins prosa är den nu förlegade, men också den mest produktiva, nästan heliga inställningen till det ryska litterära språket. I detta är Vachedin i grunden gammalmodig, som det anstår någon som inte tjafsar i lusten att hitta sig själv och stanna på ytan av omedelbar social framgång. Och varför krångla på plattformen för Bonn station, där det är - vägen till Köln, hit till Koblenz, och här är det oåterkalleliga schemat för alla våra stationer, adresser och datum?.

Navigation